Hon hade hört på nyheterna om nya terrordåd.

Vi filosoferade lite kring detta men jag bestämde mig för att inte oroa mig – för vad hjälper det? Något har jag ju lärt mig de sista åren som en medveten yogalärare närvarande i stunden.

– Men något inom mig tänkte ändå vidare på detta. Ja vart är vi egentligen på väg? För visst blir man oroad över alla hemskheter som pågår. Det är ju ett hårt tryck på oss människor idag – på ett annat sätt.


Jag kommer att tänka på en av de senaste böckerna jag ägnat lite tid åt denna sommar, nämligen boken “Lev livet fullt ut” av författaren Eckhart Tolle. Han menar att mänsklighetens problem kommer från våra sinnen och våra tankar, det s.k intellektet.

Identifikationen med intellektet och tänkandet har blivit som en sjukdom. Intellektet är ett enastående redskap om det används på rätt sätt. Men om det används på fel sätt blir det mycket destruktivt.  För att vara mer exakt handlar det inte så mycket om att vi använder intellektet på fel sätt – vi använder det inte alls. Det använder oss. Det är det som är sjukdomen. Vi tror att vi är intellektet. Det är det som är villfarelsen. Redskapet har tagit befälet över oss. Termen ego betyder olika saker för olika människor, men när han använder den i detta sammanhang betyder det ett falskt jag skapat ur en omedveten identifikation med intellektet. För egot existerar nuet knappast. Endast det förflutna och framtiden är viktiga för det. T ex “En dag, när det här eller det där händer, då kommer jag att vara nöjd, lycklig och tillfreds.” Till och med när det verkar som om egot är sysselsatt med nuet är det inte nuet det ser. Det missuppfattar det fullständigt eftersom det betraktar det genom det förflutnas ögon. Eller också förminskar det nuet och gör det till ett medel för att nå ett mål, ett mål som alltid ligger i en tänkt framtid. Observera dina tankar så kommer du att se att det är så de fungerar. I nuet ligger nyckeln till frigörelse. Men du kan inte få fatt i nuet så länge som du är i ditt intellekt. Intellektets dominans är ingenting mer än ett stadium i medvetandeutvecklingen. Vi behöver gå vidare till nästa stadium och det är mycket brådskande, annars kommer vi att förgöras av intellektet som har vuxit sig till ett monster.

Så när det gäller den fortfarande omedvetna majoriteten av mänskligheten är det endast en oåterkallelig katastrof som kan spräcka egots skal och tvinga dem att ge sig hän och därmed vakna upp. En sådan situation uppstår när hela din värld slås sönder genom någon form av katastrof, drastisk omvälvning, förlust eller lidande. Det är ett möte med döden, antingen fysiskt eller psykologiskt. Egot, skaparen av den här världen, bryter samman. Ur askan som återstår av den gamla världen kan då en ny värld födas.””

Nu är jag ingen filosof eller naturvetare men om vi alla kunna leva mer i nuet skulle mycket förändras. Men tyvärr är jag en av alla som förmodligen omedvetet bara följer med strömmen och gör det som andra runt omkring gör, och det som förväntas av mig. Jag påverkas även av media, film, och samhället jag lever i (fast det vill jag nog inte erkänna). Men som så många andra jagar jag status och vill väl gärna visa upp ett tilltalande liv för andra så att jag blir accepterad. Ja -hela reklamindustrin och konsumtionssamhället skulle väl kollapsa om vi blev mer upplysta och inte längre försökte finna våra identiteter genom saker. Men ju mer vi söker lyckan på det sättet, desto mer kommer den att undfly oss. Ingenting därute kan någonsin skänka oss tillfredställelse förutom tillfälligt och ytligt, men vi kan behöva uppleva många besvikelser innan vi inser den sanningen. Saker och omständigheter kan naturligtvis ge oss nöje och välbehag, men de kan inte ge oss glädje. Enligt E. Tolle har glädjen ingen orsak utan uppstår inifrån som varandets glädje. Den är en oskiljaktig del av det inre tillståndets av frid, vårt naturliga tillstånd, inte något som vi behöver arbeta hårt eller kämpa för att uppnå. Många människor inser aldrig att det inte kan finnas någon “frälsning” I någonting de gör, äger eller presterar.

Så att undgå trycket utifrån behöver vi en tydligare riktning i våra liv som minskar vår stress, då får vi lättare att hålla kursen. Inom ACT, “Acceptance och commitment therapy“, kallar man det för livsinriktning. Det handlar inte om mål du ska nå, utan snarare om hur du vill leva och hur du vill vara under resans gång.

Jag har under årens lopp börjat ge mer till mig själv utan att det behöver vara egoistiskt, utan jag ser det snarare som en förutsättning för att jag överhuvudtaget ska kunna dela med mig till andra. För när jag ger till mig själv ger jag samtidigt till andra. Att ta hand om mig själv är därför den finaste gåva jag kan ge både till mig själv och till min omgivning.

Så vart är vi på väg? Jag vill att “yoga inte bara är vad du gör på mattan och vad du kan göra med din kropp – utan det bästa är när den når långt bort och gör världen till en bättre plats”.  Att oroa sig för framtiden gör ingen människa gott istället bör vi landa mer i våra kroppar och lyssna på de signaler som förmedlas. Tar vi signalerna som förmedlas via vår kropp på allvar har vi möjlighet att se över våra vägval så att de stämmer mer överens med den livsinriktning vi har bestämt oss för. Det gör oss mer friska och tillfreds.  Som avslutning vill jag citera några rader om “inre frid” som en av sekelskiftets rikaste personer i Sverige Ernest Thiel har skrivit “Fattigdomen skänkte honom det som rikedomen aldrig kunde ge honom – ensamhetens väg till honom själv”.

Ja – det ligger något i det.

Namasté Lena